I Köpenhamn var det i fredagskväll premiär för ett filmprojekt med rubriken Gesamt. Det är Lars von Trier som initierad detta, han har valt ut sex mästerverk ur kulturhistorien, som sedan vem som helst över hela världen har varit inviterade att tolka i bilder på max fem minuter.

Över 500 filmer från 52 länder kom in, ur detta valdes 141 ut som ställdes samman av den unga regissören Jenle Hallund och precis som i von Triers gamla Dogmamanifest var det hårt reglerat: resultatet skulle visas på fyra dukar samtidigt inget fick läggas till men annars fick Hallund göra vad hon ville med materialet.

Ja, naturligtvis har von Trier betytt mycket säger Christian Skovbjerg Jensen. Inte skulle El Pais, New York Times och alla andra massmedier världen över skriva om detta om det inte var för von Trier.

Och – von Trier vore inte von Trier om inte ett av de sex mästerverk man fick inspireras av var djupt provocerande – Albert Speers byggen för partidagarna i Nürnberg. Redan i den beryktade presskonfreensen i Cannes där provokatören von Trier trasslade in sig i sin förståelse för Hitler, uttryckte han sin beundran för Speers arkitektur.

Påståenden att von Trier skulle vara nazist eller nazisympatisör är som jag ser det absurda – en emellanåt klumpig provokatör visst, men den som hävdar att man inte kan känna en obehaglig fascination inför ondskan eller inför lockelsen att ingå i ett brusande kollektiv, kanske framför byggnader som får dig att känna dig allt annat än stor, ja den har nog inte heller vågat utmana sina inre demoner – det har von Trier om och om igen och nu gör andra det åt honom.

Vad har det blivit av 501 bidrag från 52 länder, jo 141 valdes ut och där sitter jag på en för konsthallar klassiskt obekväm bänk i ett mörkt rum där filmen visas på fyra skärmar. De övriga konstverken man fick inspireras av var en kort bit ur Strindbergs Fadren ur Joyce Ulysses, Cesar Franks pianomusik Sammy Davis Jr:s dans eller Gaugains konst, ja ingen skulle kunna gissa detta utan att veta det innan.

Här finns inga bokstavliga tolkningar som visas upp. Men märkligt nog, dessa bidrag från hela världen vissa helt abstrakta naturbilder några lätt pornografiska andra rena spelscener en med Stig Ossian Ericson fantastisk i sin förmodligen sista roll allt detta blir en helhet som tar andan ur mig, sällan har jag sett ett videokonstverk som tagit mig på samma sätt, först efter 35 minuter tittar jag på klockan.

Regissören eller den som sammanställt filmen Jenle Hallund har hänsynslöst klippt, satt ihop dubbelkopierat dragit i sär låtit vissa bitar komma igen och allra skickligast: fått mig att se fyra bildskärmar på en gång utan att jag känt att jag missat något.

Vad handlar det om då om? Ja, en brusande symfoni om mellanmänskliga relationer på gott, och inte så lite, ont är ett genomgående tema. Och så lite antinazistisk propaganda som det blev av Speerinspirationen. Dessa 141 konstnärer har gjort något som sammanställt ser ut somen  von Triers filmer, konstigt nog, det är alltså patetiskt kitschigt men hela tiden utmanande och ja, fantastiskt.

Gunnar Bolin, SR Kulturnytt, 2012-10-15