2015 Vanitas

Vanitas

Genre: fiktiv dokumentärfilm

Medverkande: Jerisé Jofré Caba, Kajsa Ernst, Mia Poppe, Niclas Strand, Alla Luks, Johan Areskoug, Pia Areskoug, William Hagström, Alvin Hagström, Carina Elinsson, Marina Johansson, Robert Fries, Leo Spauls.

Längd: 28 min

Språk: spanska

Inspelningsland: Spanien, Tyskland, Sverige

Musik: Johann Sebastian Bach, Carl-Michael Bellman, Leo Spauls

Manus, foto, klippning, regi: Leo Spauls

Den 21 oktober 2013 körde jag av vägen. Jag hade ett tillfälligt arbete i Åkersberga och behövde åka tidigt hemifrån på morgonen. Den här morgonen var trafiken tung och det tog över en timme att ta sig igenom stan från Globen till Norrtull. Väl på E18 utanför stan upptäcker jag att jag är sen och gasar därför på lite extra. Då får bilen plötsligt sladd och kränger kraftigt åt ena och sedan andra hållet. Bilen slår runt och voltar flera varv innan den landar uppochner på en grässlätt. Mirakulöst nog är jag helt oskadd. Jag hade ett skrubbsår i pannan, men det är också allt.

På Danderyds sjukhus har man svårt att begripa det hela. Smäller det i 110 km i timmen är patienten oftast död vid ankomst, eller i vart fall illa skadad. Men jag får en kopp kaffe och skickas hem inom en timme. Jag hade inte ont någonstans.
Änglavakt. Det var just det de sa på sjukhuset. Änglavakt. Fast jag tror inte på änglar. Så varför hade jag då överlevt? Fanns det någon anledning, eller hade jag bara väldigt mycket tur? Och borde jag känna tacksamhet? Kanske till och med omvärdera min syn på livet? För en sak är säker, du och jag, allt det vi har omkring oss, allt detta kommer en dag att vara borta. I slutändan är allt vind.
Men kanske ändå inte. Kanske våra värderingar lever kvar, våra berättelser och vår syn på livet. Detta är något vi för vidare till varje ny generation. Och det har aldrig varit viktigare än nu, nu när främlingsfientligheten på nytt slår fäste i Europa. Inte på länge har uppdelningen vi och dom varit så tydlig som nu.

 

Det kanske låter en smula ansträngt, men jag vill gärna ta det här tillfället att berätta en historia, en historia om förutsättningarna att leva här och nu. I Sverige, och i Europa. Och jag vill berätta om det jag tycker är det viktigaste, hur vi ser på varandra och hur det samhälle vi lever i ser ut.

Därför har jag börjat skriva berättelsen om Jerry, 25 år från Granada i Spanien. Han har just lämnat sitt land. Över femtio procent av spanska ungdomar saknar arbete. Han söker lyckan i Tyskland, i Berlin, bland tusentals andra i samma situation. Men han hittar inget jobb där, och resan går därför vidare till Sverige. Till Stockholm. I Stockholm blir Jerry svensk, en nödvändighet för att kunna leva och arbeta här. Till en början går allt som det ska. Men så en morgon kraschar Jerry med bilen. Han kommer oskadd ur olyckan, i vart fall fysiskt, men börjar se livet med andra ögon. Han inser att han inte längre trivs med att vara invandrare i Sverige, men har heller ingen lust att återvända till Spanien för ett liv i arbetslöshet. Istället börjar han söka livets mening på andra ställen. Om nu någon mening går att finna.

Signerat
Leo Spauls, mars 2015

Följ oss på sociala medier

Pin It on Pinterest

Share This